Tankar om amning
Jag är så fruktansvärt trött på all amningstjat så att jag dör. Det värsta av allt var ändå på amningsmottagningen. Hon hånade alla mammor som ger ersättning till sina barn, hon sa att BVC inte kan ett skit om amning och inte heller 1177. Vill man veta något ska man alltid höra med dem före. Fast jag sa till henne att min mjölk börjar ta slut pga av mina stockningar så ville hon inte tro på de, hon sa bara att jag skulle amma amma amma. Herregud jag har en tre åring som behöver lite uppmärksamhet, ett hem som inte kan gro igen och faktiskt ett liv? Jag kan inte sitta och amma varje sekund? Dessutom vill plutten sova mest hela tiden. När jag frågade henne om jag kunde ge lite ersättning för att göra honom mätt, skrattade hon lite och sa jag skulle hellre be en storrökare amma än att ge ersättning.
Jag blev så sjukt provocerad där uppe att jag aldrig mer kommer sätta min fot där. Vi kämpar fortfarande med amningen här hemma, han har endast ätit ett litet mål ersättning nu på kvällen för att han sökte efter mat så mycket och båda mina bröst var tomma.
Det jag vill säga med detta inlägg är att alla gör som dem vill, vill man amma så gör man vill man inte eller kan man inte så tar man ersättning. Jag har kompisar vars barn fått det sen första dagen och det är inget fel på dem. Jag är en av dem som tycker amning är mysigt MEN åker jag på en stockning till så ger jag upp, det är inte roligt för någon av oss i familjen, PUNKT! =)